Återigen så är jag så glad för att man har folk i sin närhet som får en att se på saker och ting ur annat perspektiv. Deppig som jag var över att jag inte kan springa mer beklagade jag mig lite hos Jonatan.

Jag: Fan... jag som tänkt springa milen i augusti!
Jonatan: Jamen då får du göra något annat i augusti istället!

Word!

Var till läkaren nu eftersom min höft inte blivit bättre. Det konstaterades att jag fått en bristning i muskelfästet i höften. Så nu har jag fått tid till sjukgymnast och löpträningen kan jag nog lägga ner ett bra tag framöver.
Det kan ta 2-3 månader att bli frisk och för oss som redan har problem med höfterna sen tidigare kan det ta upp till 6 månader.
Så det får bli vila tills dess sjukgymnasten visat mig hur jag ska träna.
Gör om gör rätt!

Vad ska man säga... En nästan 70 timmars arbetsvecka tar ut sin rätt. Jag är så trött och smått förvirrad.
Igår tog jag flytande tvål på tandborsten och idag spritade jag händerna i nybryggt kaffe.
Undra vad jag gör imorgon? :)

Har varit och märkt mig nu igen! Nu fan borde jag väl få hångla?

Mamma! 
En sån här kofta vill jag jag ha! Mönster och garn finns att köpa på Stationshuset ;-)

Ordningen är återställd. Pelargonerna är tillbaka!

Min älskade morfar och jag.

Allt jag ville var att bli älskad och få älska tillbaka och det fick jag, i tre sekunder. Jävla attraktionslag, släng dig i den feta jävla väggen.