Livet är så orättvist. När något så vackert och fantastiskt sker fylls man av sådan glädje och plötslig då utbyts den glädjen mot en enorm sorg.

Mina två vänner har kämpat så länge för att bli gravida. Efter ett antal ivf så lyckades de. Och med tvillingar dessutom! Lyckan var total men tyvärr så vart inte allt så problemfritt...
Igår föddes Ingrid och Bertil. I vecka 20 och de dog strax efter.
Älskade Hanna och Roger, era änglabarn kommer aldrig bli glömda.

Jag har svårt att gå och lägga mig på kvällarna. Sitter gärna och fastnar i olika dokumentärer på youtube och annat. Jag vet varför.
Då jag lägger mig i sängen blir jag påmind om min ensamhet och då kommer ångesten och jag kan omöjligt sova Massor av tankar bubblar upp till ytan, jag grubblar och funderar. Längtar och sörjer.

Behöver nog börja med avslappningsövningar och meditation på allvar...

Jag har utmanat mina vänner på facebook med en plankan utmaning.
Den ska göras en gång om dagen i tre repetitioner
Stå 1 minut
Vila 30 sekunder.

Är ni med? 

Har varit en trött dag idag, det är en trött dag. Ledig och slutkörd efter helgens jobb, har dock haft en underbar jobbhelg. Jag älskar verkligen mitt jobb och det är väl därför jag inte klarar av att säga stopp.
Var hos terapeuten idag och det var fantastiskt skönt. Jag har insett så mycket om mig själv under den här sjukskrivningen och semestern. Som att jag inte bara har enorma prestationskrav på mig själv yrkesmässigt utan även privat. Jag måste börja bli nöjd med mig själv av mig själv. Att inte enbart bli nöjd då vänner säger att jag har det fint, att jag är så duktig som tränar så mycket osv, för det blir att jag gör allt för deras skull, för att få bekräftelsen från annat håll än mitt egna!

Jag har insett att som jag mår nu så räcker det med att jag t.ex städar köket och diskar en dag, för jag gillar när det är rent och snyggt, och sen kan jag belöna mig själv med gott samvete genom att koppla av med boken och en kopp kaffe på balkongen. Alltså... det här låter säkert helt sjukt för er andra men att städa, diska, tvätta, laga mat, ut och gå, träna, träffa vänner osv kräver så mycket utav mig just nu. Och jag kan omöjligt köra på som jag tidigare gjort. Jag har under så många år levt mitt liv i sjuhundra knyck och nu är det slut med det, jag klarar inte det längre.

Jag har tre lägen på hur jag mår numera. Antigen så är jag hyfsat pigg, klarar av dagen utan större problem och kan göra rätt mycket. Eller så är jag trött (som idag), fixar att göra vissa småsaker men behöver gå och lägga mig och vila. Eller så är jag helt utslagen och kommer inte upp ur sängen. De dagarna får jag ofta dåligt samvete för att jag inte presterar något men har insett att jag måste lära min hjärna att det är okej, jag läker mig själv. Behöver jag en dag i sängen, ja då får jag ta mig det. För tillslut kommer de dagarna bli färre och färre.

Efter terapeuten så var det dags för läkarbesök. Och även det gick bra. Han tyckte jag skulle testa att jobba 75% nu i en månad och sen blir det uppföljning på det. Tacksamhet!!
Sen gick jag hem, åt middag och satte mig på balkongen för att läsa. Nepp, det gick inte. Ögonen gick i kors så jag bäddade ner mig med mesarna och sov i 1½ timme. Som sagt, en dag 2 idag.

Men imorgon... då är det en annan dag!

Så sant så sant...

Idag har varit en bra dag! Jag hade bestämt mig för att enbart tvätta. Resten av dagen skulle jag slappa med gott samvete. Så när tvätten var klar så tog jag filten, boken och dricka och gick ut på gräset för att njuta av solen. Jag sket i att laga mat, köpte kina istället.
Efter några timmar på gräset gick jag hem och forsatte njuta på balkongen. Har inte behövt sova idag, har känt mig pigg! Så nu på kvällskvisten så orkade jag även med en timmes promenad. Gött!

Min fantastiska vän som aldrig lämnar min sida. Älskade Calle.

Yoga och jag njuter av sol och värme på balkongen

Vid halv tio låg jag fortfarande kvar i sängen och kroppen värkte av trötthet. Mina ögon vägrade öppnas. Då pep det till i telefonen och nyfikenheten tog över. Det var Stefan som ville träna. Först tänkte jag svara nej eftersom jag var så trött men... sagt och gjort, en timme senare möttes vi på gymmet.
Det blev 50 minuters styrka idag, kondition hade jag ingen ork kvar till. Men jag tog mig iväg iaf och det är det som räknas.

Har insett att jag får ont i kroppen av ordet "måste". Och jag har en jeflans massa måsten hela tiden.... jag MÅSTE träna 5-6 dagar i veckan, jag MÅSTE träffa kompisar, jag MÅSTE städa, jag MÅSTE ut och gå, jag MÅSTE laga mat, jag MÅSTE hålla skenet upp och vara pigg osv... Nu vet jag att jag "måste" lägga av med alla dessa måsten, jag SKA lyssna på mig själv och göra det min kropp säger till mig att göra. Inte det min hjärna säger.

Är rädd för att verka allt för negativ hela tiden och att folk ska tröttna på min trötthet och nedåtgående spiral. Jag vill vara pigg och glad! Jag vill kunna säga att jag gjort en himlans massa saker på min semester. Jag kommer på mig själv med att försöka le lite glättigt men inser också hur falskt det är. Jag orkar inte. Och då kommer rädslan av att vara en tyngd, en tråkboll, en negativ grå sak som ingen orkar med. Och vips, så kom ångesten!

Jag är så trött på att vara trött!!

Frustrationen är total när man vill så mycket, man planerar och för in i sina listor men kroppen sen tvärvägrar. Den orkar bara inte. Det den pallar är att ligga på sängen och titta på katterna. I dessa lägena kommer också ångesten för jag känner mig otroligt lat. Så på det får man tillslut ta sig en liten tablett som gör att man lugnar ner sig och efter det är man som en zombie.
Moment 22?

Det är så otroligt roligt när man inser hur mycket man faktiskt utvecklats när det kommer till träningen. Plankan är en övning jag hållt på med i två år nu men jag minns när jag testade den första gången. Då fick jag stå på knä, att stå på fötterna med raka ben var helt uteslutet, då drösade jag i backen direkt. Jag klarade med nöd och näppe tio sekunder då.
Idag står jag närmare en minut på fötterna med raka ben. Och jag upprepar övningen ca fem gånger.
Man kan även göra plankan ståendes på sidan. Detta har jag alltid trott att jag inte fixar men idag testade jag och det gick som smort! Tungt var det men jag fixade en 20 sekunder på varje sida. Så nu har ytterligare en övning lagts till i min repertoar!

Förövrigt stod jag 40 minuter på crosstrainern idag vilket resulterade i 5,1 km.