tisdag 30 november 2010

Det är så tokfrustrerande med nya träningsskor som klämmer åt och skaver!

Jag vill så mycket mer men när hela foten domnar bort så går det inte. Gud vad jag längtar efter att de blir lite mer slitna, ingångna och använda....
Så nu går jag omkring med dem här hemma :-) Töja, töja, töja, töja.....

måndag 29 november 2010

Återigen har kreativiteten flödat i mitt kök ;-) Jag gillar att slänga ihop mat efter vad som finns, gärna i gratängform. Så det blir som gratäng och i form, haha.På bilden ser det nästan ut som risotto....Håll till godo. Kyckling och grönsaksgatäng med ris!

2 kycklingfileér
I burk champinjoner
Wokgrönsaker

4 portioner ris

2 dl creme fraiche
2,5 dl matlagningsgrädde
1 tsk sambal oelek
ca 0,5 dl sweet chilisås
vitlökskrydda
curry

Koka riset, lägg det sedan i botten på en gratängform
Dela kycklingen i små bitar och fräs upp i pannan. I med champinjoner och wokgrönsaker. Fräs på i några minter.
Lägg sedan blandningen över riset.
Blanda creme fraiche, matlagningsgrädde, sambal oelek och sweet chilisås. Krydda efter smak.
Häll detta över kycklingen. Strö över riven ost och swisch, in i ugnen!
200 grader i ca 20 minuter, så att osten fått färg.

Som ni ser så är kryddningen väldigt lik den kryddiga kycklinggratängen med vitkål, men eftersom den var en sådan hit så återanvänds den ;-)

onsdag 24 november 2010

Jag blir så trött på mig själv. Jag ÄR så trött på mig själv!
Har hamnat i ett feltänk som jag måste ta mig ur. Tankar som "Det spelar ändå ingen roll" har tagit över min hjärna. Det spelar roll!
Jag märker ju att jag gått upp, att jag inte mår lika fysiskt bra längre. Så visst fan spelar det roll även om det inte spelar en stor roll på vågen.
Skärpning Cilla!

Var och provade skor igår, behöver nya vinterkängor. Jag hatar skor, jag hatar mina fötter. Tror jag ska flytta till jamaica där man kan gå barfota hela tiden får då behöver man inte tänka på skor.
Mina fötter är stora, breda, höga och tjocka. Och jag har alltid haft svårt att hitta skor. För breda, stora och höga är de även om jag är smalare. Men att de nu även är tjocka hjälper inte till. ¤%/¤&(%/)=/()=?/()=&/(#"=!
Ska på bröllop på nyårsafton. Har en jättefin klänning som jag fått men vad fan ska jag ha på fötterna!? Kan man ha basketkängor? ;)
Jag vet att det är i-landsproblem men för mig är det enormt tröttande....

Så även här spelar det visst roll.....

söndag 21 november 2010

Jag är en sådan där som tänker mycket. Ibland kanske för mycket. Speciellt nu.
Jag känner att jag är inne i en förändring. Mitt liv, och framförallt jag, förändras. Har funderat mycket på hur mitt liv ser ut, hur det tett sig, hur jag hade trott och tänkt att det skulle te sig, mönster i livet, mönster i mitt beteende. Så mycket fel och konstiga saker jag gjort... men jag är bara människa och någonstans så vill jag nog tro att det var mening med allt. En mening jag själv format med åren.
Har alltid ansett att skylla på misslyckad fadersfigur som orsak till framtida misslyckade förhållanden har varit ren bullshit. Men jag måste erkänna, det är nog fan inte så mycket bullshit egentligen. Jag har ju tyckt att jag haft världens bästa pappa men.... jag får nog slå upp mina gröna och inse att det faktiskt inte är så.

Här skrev jag egentligen världens längsta inlägg om min pappa och vår relation. Men jag valde att radera. Jag skrev orden mest för mig själv, och jag insåg. Jag såg vad felet är. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra just nu, för jag är för känslomässig för att konfrontera honom då jag vet att det sårar honom.
Ni ser vem som är föräldern i vår relation va?

fredag 12 november 2010


Helt underbar bild!!

torsdag 11 november 2010

Jag är inte så mycket för teckenspråkssång, tolken i mig tycker mest att det blir fjantigt. MEN den här måste jag bara dela med mig av för den är så förbannat jävla bra gjord! Ögonen tåras av hans inlevelse och låten är en favorit sen länge och något utav det vackraste jag hört.


onsdag 10 november 2010

Jag har tagit ett ganska så stort steg i min viktkamp. Några av er vet att jag sökt hjälp för min fetma (ordet klingar illa men det är det jag lider av, fetma) och idag var jag hos mottagningen och tog prover. Nu ska mitt fall bara tas upp med kirurger och läkarna från obesitasmottagningen sen bestäms det om huruvida jag blir godkänd för operation eller inte. Jag har tänkt länge på detta och det är inget lättvindigt beslut från min sida. Jag har vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Jag har provat allt, gjort allt rätt, hell no... GÖR allt rätt, tränar mycket, utmanar mig själv hela tiden och jag står bara still viktmässigt.
Sjuksköterskan sa idag, återigen, att det kan vara gräsligt svårt att gå ner i vikt med min sjukdom. Men det är inget jag vill använda som ngn ursäkt till att jag inte går ner, jag är inte riktigt den där människan som vill sätta mig i en offerroll. Men man kan ju se faktan.
På 1½ år, då jag sökte hjälp första gången, så har jag tappat 12 kg. That's it. Det är extremt frustrerande! Det här äter upp mig, viktnedgång har blivit en extremt stor del av mitt liv och om det inte händer något så kommer detta förtära mig, äta upp mig långsamt innifrån.

Jag vill så jävla gärna klara av detta själv så att ta detta steget kändes som ett nederlag för mig. Men nu tror jag att OP är det som är rätt väg för mig. Alla pratar om allt man inte kommer kunna äta efter op, dumpning, allt som kan gå fel osv... men vad är viktigast?
Att kunna äta en kebabtallrik med pommes och fet sås ELLER att må bra fysiskt och psykiskt?
Att svulla ostbågar ELLER att må bra fysiskt och psykiskt?

Om det nu är som så att jag kanske inte kommer klara av att äta vissa saker osv så tar jag den risken, för det här är en så stor del av mitt liv och jag vill inte leva såhär.
Även här har vi vägskälet..... men här vet jag åt vilket håll jag ska gå.

Jag har provat, gjort ALLT som står i min makt för att klara detta själv.
Jag tar verkligen inte den enkla vägen ut. Jag vet att operation innebär en kamp den också, kamp och förändring av mitt leverne. Men förändringen gör jag hela tiden, jag är förberedd på allt som komma skall.
Jag klarar inte detta själv. Nu har jag tagit hjälp. Jag är övertygad om att det kommer bli bra.

söndag 7 november 2010

Hemma igen efter en lång härlig promenad i underbart kallt väder. Hade siktet inställt på Hisingsparken idag då jag vet att det finns motionsslingor där som jag ville kolla upp. Har aldrig varit och gått i parken innan så jag bara lallade på och hade egentligen inte en aning om vart jag var på väg ;-)
Jag hittade hem tillslut iaf, efter ca 1½ timmes rask promenad. 8616 steg sammanlagt. Nu ska jag strax äta mig en mellanmålsmuffin och sen blir det kaffe och bok ute på balkongen.
Sköna söndag!!

Nu vet jag vart slingorna finns.... och ingen asfalt är det på dem....

lördag 6 november 2010

Återigen kommer grundreceptet från Anna J.D Jacobsson och sen har jag mixtrat lite själv. Den överblivna kålen var ju tvungen att användas och detta blev mitt första försök av en kålpudding. Blev riktigt lyckat måste jag säga :)
Sen säger jag som Anna.... går det ta en bild på kålpudding så att den ser smaklig ut? Nåväl, det smakar absolut bättre än vad det ser ut som ;-)


500 gr köttfärs
½ vitkålshuvud
1 gul paprika
1 morot
4 vitlöksklyftor
1 rödlök
1 köttbuljongtärning
2 dl varmt vatten

1½ dl creme fraiche
140 gr ädelost

Strimla vitkålen, skiva moroten tunt och skär paprikan och löken i tunna skivor. Bryn detta i smör. Blanda samman köttfärsen med kryddor efter smak och pressa ner vitlöken (också det efter smak, jag själv älskar vitlök!)

Blanda köttfärsen med vitkålen, paprikan, löken och moroten. Lägg upp i ugnsform. Smält buljongtärningen i vattnet och häll detta över.

Mixa creme fraichen med ädelosten och bred ut det över puddingen.
In i ugnen på 200 grader i ca 45 minuter. Klart!

tisdag 2 november 2010

Hittade ett recept hos Anna J.D Jacobsson som jag var tvungen att testa. Nu såhär i efterhand så kan jag lätt säga att det var något utav det godaste jag ätit på länge!!
Jag ändrade lite i hennes recept, gjorde en större omgång så jag kan frysa in matalådor.
Håll till godo! Kryddig Kycklinggratäng med vitkål


4 kycklingfiléer
Curry
Salt
½ vitkålshuvud
2 morötter
4 dl creme fraiche
½ msk soja
1 dl sweetchilisås
2 rejäl vitlöksklyfta
2 msk kycklingfond
Sambal oelek efter smak, jag använde 1 tsk.

Gör så här:

Skiva upp kycklingen i portionsbitar och stek upp dem snabbt i smör. Krydda med salt och curry.
Strimla vitkålen och skär tunna skivor av morötterna. Blanda detta i botten av en ugnsform. Lägg på kycklingbitarna.
Rör ihop cremefraichen, sweet chili, sambal oelek med resterande kryddor och bred över kycklingen. Riven ost över och sen in i ugnen. Lätt som en plätt!
Grädda ca 20 minuter 200 grader, tills det fått färg.

Ät och njut!
Jag är väldigt duktig på att framhäva vad jag INTE kan, vad jag INTE klarar av osv. Jag bygger stora murar och hinder som jag sen anser är omöjliga att ta sig förbi. Men idag krossade jag ett hinder. SMASH!
Har länge, som några av er vet, velat börja jogga/löpa/springa. Dels för att det ser så satans skönt ut och för att det är något jag aldrig gjort förut och sen.... för att jag vill. Jag vill vara en joggare/löpare/springare. Testade för lite mer än ett år sen, självklart då mitt diskbråck var som värst, och dessutom på asfalt. Det gjorde snoront och jag gav upp. Har hela tiden gått och sagt att jag inte klarar jogga tack vare mitt diskbråck osv....
Men! Idag på gymmet gjorde jag det, på löpbandet. Älskade systrami har börjat springa på löpbandet och jag blev inspirerad. Men då jag aldrig gjort det förut så tog jag det lugnt, får öka på det med tiden för helvete vilken adrenalinkick jag fick!!!!

Började med att gå i några minuter som uppvärmning. Sen sprang jag 100 meter, gick 200 meter, sprang 100, gick 200, sprang 100, gick 200, ökade upp och sprang 150 meter osv...
Höll på sammanlagt 25 minuter, det blev 2,5 km. Varav jogg 1 km och promenad 1,5 km.
För mig är detta gigantiskt! Ett jättesteg och ett enormt hinder som jag bara... dödade. HA! In your face, diskbråck!
Träning gör susen. Träning och tålamod is da shit.

Dagens träning:

Crosstrainer: 4,75 km = 30 minuter
Jogg: 1 km
Rask promenad: 1,5 km

Tack älskade Veronyca, du är min ledstjärna och min pepp!